Antidepressiva

Det finns olika typer av antidepressiva läkemedel. Den klart vanligaste är selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI). Därefter kommer Tricykliska antidepressiva (TCA) och selektiva serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI). 

Alla olika läkemedel i samma grupp fungerar på samma sätt, men kan ändå ge mindre skillnader i resultat på grund av hur man som individ tolererar den.

SSRI-preparat ökar mängden serotonin i kroppen genom att hämma, eller minska upptaget av serotonin. Det är alltså ingen medicin som innehåller serotonin utan gör endast så att kroppens egna serotonin inte bryts ner lika snabbt. 

SSRI används både mot depressioner och ångest.

De vanligaste typerna är: Citalopram, Escitalopram, Paroxetin, Sertralin, Fluoxetin och Fluvoxamin. 

TCA-preparat ökar mängden serotonin och noradrenalin. Medicinen har funnits länge men används mer sällan idag än tidigare på grund av dess benägenhet att ge biverkningar.

TCA används vid depressioner, ångest och smärtrelaterad problematik, 

Det mest använda läkemedlet är: Klomipramin, Nortriptylin och Amitriptylin.

SNRI-preparat ökar mängden serotonin och noradrenalin i hjärnan. Oftast är det när en SSRI-medicin inte fått önskad effekt som man försöker med en SNRI istället. 

SNRI används vid depressioner, ångest och smärtrelaterad problematik.

De vanligaste SNRI-medicinerna är: Venlafaxin och Duloxetin.

Det finns även andra typer av antidepressiva som på ett eller flera sätt har en påverkan på signalsubstanserna noradrenalin, dopamin eller serotonin. 

De vanligaste antidepressiva läkemedlen som inte klassas som SSRI, SNRI eller TCA är: Mirtazapin, Mianserin, Bupropion, Agomelatin, Moklobemid och Vortioxetin.

Antidepressiva används för en lång rad olika typer av sjukdomar och tillstånd. Förutom alla olika typer av depressionstillstånd, används de också till ångestproblematik som tvångstankar (OCD), ätstörningar, social fobi, panikångest osv. 

Det finns även sjukdomar som inte alls, eller åtminstone inte direkt är relaterade till ångest och depression där antidepressiva har visat sig ge resultat, som till exempel vid rökavvänjning, IBS och för tidig utlösning.

Antidepressiva läkemedel är kända för att ta väldigt lång tid på sig för att ge effekt. Ofta kommer effekten gradvis och långsamt, och det kan ta flera månader innan läkemedlet ger full effekt.

När man börjar med antidepressiva tar man alltid först med en låg dos för att se hur kroppen tolererar medicinen. Vad som är en låg dos är olika beroende på vilken typ av antidepressivt läkemedel man tar.

Efter ungefär en, till en och en halv månad utvärderar man situationen med sin läkare, psykolog eller kurator för att se om man behöver öka dosen ytterligare. Därefter ökar man tillsammans successivt tills man uppnår önskad effekt.

Når man maxdosen utan resultat kan läkaren föreslå ett byte till en annan typ av läkemedel. Oftast börjar man med SSRI, för att sedan gå vidare till antingen SNRI eller TCA.

Skulle biverkningarna vara för svåra brukar man antingen minska dosen eller helt byta ut medicinen. Detta får man alltid hjälp med av sin läkare eller psykiatriker.

Det är skillnad på biverkningarna som uppstår när man först börjar med antidepressiva och de biverkningar som “stannar kvar” efter det att man kommit upp till en fungerande dos. 

I början kan man få huvudvärk, må illa, gå upp i vikt, ha svårt att sova, få ökad ångest och depression och må allmänt dåligt både psykiskt och fysiskt. 

När man nått en fungerande dos blir kroppen ofta mer van vid läkemedlet och många av biverkningarna försvinner helt. De som brukar stanna kvar är ofta muntorrhet, minskad sexuell lust, utebliven orgasm och att man kan känna sig emotionellt avtrubbad.

Vilka biverkningar man kommer drabbas av är dock olika, och är beroende på vilken dos, och vilket läkemedel man tar.

Enligt 1177 innebär det en stor risk för återfall om man slutar med läkemedlet för tidigt. De rekommenderar att man fortsätter i minst ett halvår från det att symtomen upphört. 

Har man haft återkommande, eller väldigt svåra perioder av ångest eller depression kan man behöva ännu längre tid på sig. Vissa personer kan till och med behöva ta antidepressiva läkemedel hela sitt liv. 

Antidepressiva läkemedel räknas inte som beroendeframkallande, då man inte utvecklar något direkt “sug” efter medicinen. Däremot kan kroppen bli så pass beroende av läkemedlet att det kan vara svårt att sluta. Många som försöker sluta får så allvarliga abstinensbesvär att de känner sig tvungna att öka dosen igen.

Antidepressiva och utsättningssymtom – Avtrappning kan ta tid

För att undvika utsättningssymtom och abstinensbesvär när man ska sluta med antidepressiva, är det viktigt att trappa ner läkemedlet under lång tid. Speciellt viktigt är det i slutet av nedtrappningen. Detta är något man får hjälp med av sin läkare eller vårdkontakt. Vill man trappa ner medicinen långsammare än vad ens läkare tycker, är det viktigt att diskutera detta tillsammans med hen.

Abstinensen som kan komma vid en nedtrappning av antidepressiva läkemedel kallas för utsättningssymtom. Det som ger ökad risk för utsättningssymtom är om ens depression eller ångest tidigare var allvarlig, om man tog en hög dos, och hur länga man tog medicinen. Även läkemedel och hur man som individ ser ut genetiskt påverkar.

Vanliga symtom som kan uppstå när man slutar ta antidepressiva är:

• Ljusblixtar i hjärnan
• Trötthet
• Huvudvärk
• Sömnsvårigheter
• Ökad ångest
• Ökad depression
• Självmordstankar
• Humörsvängningar

Var tionde ung kvinna får antidepressiva

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/var-tionde-ung-kvinna-far-antidepressiva

Antidepressant Withdrawal and Rebound Phenomena

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6637660/

Selective serotonin reuptake inhibitor discontinuation syndrome

https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/9646889/

Läkemedel vid depression

https://www.1177.se/behandling--hjalpmedel/behandling-med-lakemedel/lakemedel-utifran-diagnos/lakemedel-vid-depression/

Långsam utsättning av SSRI

https://lakartidningen.se/opinion/debatt/2019/04/dags-att-infora-langsam-utsattning-av-ssri/

Sertraline

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK547689/